Resan till Falklandsöarna 1968 motiverade Sven med “Pingviner!” Han hade mött dem redan 1956 i Australien, han hade studerat dem på Galápagos och här var nu en ögrupp där det fanns hela fem arter: macaroni-, klipphoppar-, magellan-, åsne- och kungspingviner.
Sven packade ner kamerautrustning, fru, barn, tält och tjocka tröjor och gav sig av för en halvårslång vistelse på de brittiska “pingvinholmarna” i Sydatlanten i höjd med Argentinas sydspets.
Sitt första filmförsök beskriver Sven så här i boken Pingviner i vind:
En kastby svepte med enorm kraft ner över bergsryggen, ner mot kungsskarvarnas boplats. Med sextio till sjuttio knops fart sopades kameraarrangemanget upp i luften, flög över branten och in bland de skräckslagna fåglarna. Det stora batteriet rullande ner mot dyningarna. Kameran lossnade från stativet och gav sig som en drake iväg på egen hand. Magasinet med fyrahundra fot färgfilm for rakt ner i fågelträcken, med filmremsorna som girlander kring paralyserade skarvflockar. Skarvarna tappade varje tillstymmelse till kunglig värdighet.
Det kom flera chanser och Sven lärde sig parera kastvindar och hagelskurar. Många pingviner på bild hade han med sig hem!
Med sig hem efter resan hade Sven 9.600 meter färgfilm, tusenden av stillbilder i färg, 46 rullar med ljudupptagningar som hustru Harriet gjort, tre välfyllda dagböcker – underlag till bok, TV-program och föreläsningar runt om i Sverige!
/ PIa Gillsäter