Svens utrustningsråd till djur- och naturfotografer
I Hasselbladföretagets broschyr om djurfotografering gav Sven råd till naturfotografer angående den personliga utrustningen. Det är inte kameramodell han nämner först, utan:
”Varma underkläder och oömma, vattentäta sportkläder. Man kommer ofta att sitta still i blåst och kyla och håller man sig inte varm blir fotografen trög och olustig. Med åren har jag lärt mig att rymliga bälgfickor för filmrullar i plastpåsar, filmmagasin och objektiv är viktiga detaljer även om man alltid har ryggsäck och/eller axelväska med sig.”
Hasselbladaren må ha varit Svens främsta arbetsverktyg, men det är en människa som ska använda den:
”Högskaftade stövlar gör alltid fötterna ombonade men i ryggsäcken finns också låga sportskor. Och där ligger alltid standardgrejorna: Fältbok om fåglar, fältbok om floran, ”stjärtlapp” för isolering mot vått underlag, säkerhetsnålar och kniv, fickstativ och gärna kikare. Termos och smörgåsar (dock ej knäckebröd) tillhör trivseltillbehören.”
Hasselbladarens möte med Australiens molok
Sven dokumenterade på 1950-talet Australiens unika djurarter. En av dessa uppvisade en chockartad reaktion på mötet med den svenska fotografen och Hasselbladskameran:
”Det var förvisso inte min avsikt att vara brutal mot moloködlan, men för att få några bra porträtt av den satte jag på närbildstillsatsen på kameran och började ta bilder på bara några centimeters avstånd. Ödlan ägnade mig ingen uppmärksamhet men tyvärr var den mycket känsligare än jag trodde. När jag hade exponerat några gånger, slaknade molokens stjärt missmodigt, och plötsligt låg den där stendöd. Jag var förtvivlad, aldrig tidigare hade min kamera kommit något djur att drabbas av hjärtslag. Länge satt jag kvar och hoppades att ödlan skulle återhämta sig, att den bara hade låtsats död – en del djur tillgriper ju vid fara det tricket. Men den var död, och jag traskade därifrån med liket svept i en näsduk.”
En särskild Hasselbladexpedition
Redan som tonåring hade Sven lånat Victors Hasselblads bok, Flyttfågelstråk, på kommunbiblioteket i Njutånger. Senare lärde Sven känna Victor Hasselblad och de blev vänner. Naturfotografi var fokus i deras umgänge.
I januari 1978 ledde Sven ”Expedition Hasselblad” till Galápagosöarna. Expeditionens medlemmar var Victor Hasselblad och några av hans vänner. Victors särskilda önskan var att fotografera Galápagosöarnas unika måsfåglar. Det blev fler fåglar än så. Svalstjärtade måsar, lavamåsar, lavahägrar, blåhägrar, större darwintangara, strandlöpare, strandpipare, kustpipare, blåfotade sulor och fler därtill. Kameror surrade och klickade i tre veckors tid. M/S Beagle III tog gruppen mellan de olika öarna. ”Vicke blev till sig – såg tretton måsar på samma gång vid den lilla lagunen”, skriver Sven i sin resedagbok.
Vi, Svens barn, fick tidigt bekanta oss med Victor Hasselblads skapelse:
Om du är intresserad av mer om Victor Hasselblad, hans kamera och samarbetet med Sven:
– Vetenskapsradion På djupet har gjort ett program om Victor Hasselblad och hans kamera,
– David Larsson Heidenblad i Populär Historia 5/2016: När jorden blev synlig – med hjälp av Hasselbladkameran.
– Sören Gunnarsson har skrivit boken Victor Hasselblad – Mannen bakom kameran, Journal, 2016
– Hasselbladstiftelsen: www.hasselbladfoundation.org
– Företaget Hasselblad: www.hasselblad.com
/ Pia Gillsäter