About Sven
“One hand grips the camera bag containing lens and rolls of film. The other is holding a typewriter with a thousand writing sheets and onionskin. Around the neck dangles a Hasselblad camera and a japan. Over the shoulder hangs two telephoto lenses i their leather cases.”
— Sven Gillsäter, from the book Hallandskust (1977)
Biography
28 februari 1921. Skarplycka, Njutånger, Hälsingland var adressen när småbrukaren Per-Erik Eriksson och hans hustru Svea fick sin förstfödde Sven Erik – han som senare skulle ta namn släktgården i byn: Gillsäter.
Tre kor, gris och häst till låns vid behov. Fäbod, skog att ta ved ur. Efter Sven kom Gösta, Karin och Ingrid. Barnen fick valla korna till och från fäboden vår och höst. Därtill hjälpa till efter förmåga på hemmanet.
Pappa Per-Erik hade en stark känsla för djur och natur – en känsla som Sven tog över och som så småningom förde honom ända in i Världsnaturfondens Förtroenderåd. Som tonåring fick Sven ärva en kamera, en Stölma Special, av sin morbror – det blev startskottet för en livskarriär med kamera om halsen!
Andra Världskriget bröt ut. Sven blev fjälljägare i Abisko och därtill utsedd till bataljonsfotograf. Sålde ett första reportage, om den stora fjällmarschen, till Hudiksvalls Tidning.
Efter muck fick Sven jobb hos fjällfotografen Sven Hörnell, i Riksgränsen. Pappa Per-Erik övertalade sonen att ta en korrespondenskurs i handelslära – för säkerhets skull. Med betyget fick Sven jobb som inköpare av frukt och grönt i Stockholm och tog tåget till huvudstaden. I ryggsäcken hade han en Rolleiflex och två rullar film.
Tåget rullade in på Stockholm Central den 7 maj – Nazi-Tyskland hade äntligen kapitulerat och på Kungsgatan, dit Sven promenerat, var det vild glädjeyra. Sven tog upp kameran ur säcken och knäppte slut på de två rullarna. Letade sig sedan till den nystartade tidningen Expressen. Redaktionschefen Carl-Adam Nycop och bildredaktör Gert Engström köpte rullarna. Start för Svens fotokarriär i Stockholm!
Sven ansökte och blev antagen som elev på Maja Meyerhöffers Pressfotobyrå. I mörkrummet lärde han känna fotografen Hans Malmberg. Frukt och grönt-karriären blev kort. Sven bytte efternamn till Gillsäter och Hans och Sven startade eget: Pressfoto-Bildnytt.
1948 reste Sven till Vinter-OS i Sankt Moritz på uppdrag av tidningen Se – det skulle bli många fler Olympiska Spel och sportevenemang för Sven innan han kunde ägna sig åt naturfotografi på heltid.
Tillbaka i Sverige höll Sven föredrag hos Frisksportförbundet och mötte Astrid Bergman. Det ledde till bröllop i Njutånger vintern 1949, Sven fick upptäcktsresanden Sten och Dagny Bergman till svärföräldrar och blev pappa till Pia 1950.
Hans Malmberg och Sven avslutade sitt samarbete och Sven och Astrid startade Gillsäter-Reportage: ”Press- Reklam- Industri- Färgfotografering och Filmning”.
Sven fortsatte med sportevenemangsfotografering och reportagefotografering varvat med föreläsningsturnéer. 1953 skildes Astrid och Sven. Han fick vårdnaden om Pia – en framtida kompanjon på fotouppdrag och utfärder!
Olympiska Spelen i Melbourne 1956 blev sista sportuppdraget för Sven – han kombinerade resan till Australien med ett och ett halvt år i Fjärran Östern. Han filmade, fotograferade och skrev reportage.
Tillbaka i Sverige var Sven en av de tio fotografer som bildade TIO Fotografer 1958. Gruppen startade också bildbyrån Tiofoto, där fler fotografer kunde vara med och göra sina bilder tillgängliga för bildköpare.
Sven skrev sin första reseskildring, Öga mot öga, från resan i Indonesien och Australien. Boken kom ut 1959, såldes i tusental och översattes till flera språk – Sven blev erkänd också som författare.
Tre till reseskildringar blev det: Våg för våg från Ishavet och Alaska, Ö efter ö från södra USA, Central- och Sydamerika, och Pingviner i vind från Falklandsöarna. Därefter gjorde Sven tiotalet böcker till där fotografierna fick mer utrymme.
Sven gjorde fyra barnböcker. Den första, Pia resa i heliga landet, kom ut 1960. Sedan Konstiga djur i tropisk natur och därefter Pias safari och Pia i Alaska.
Föredragsturnéer Sverige runt gjorde Sven populär i press och media. Han gjorde tjugotalet TV-program och filmer – filmen Jättebjörnar på laxfiske sändes på TV 1961 och blev en tittarsuccé.
1963 lärde Sven känna sångerskan och skådespelerskan Harriet Forssell. Det blev bröllop 1964. Två år senare föddes sonen Björn – en ny kompanjon på framtida resor!
1965 var första gången Sven besökte Galápagosöarna utanför Ecuadors kust. Ögruppen kallas ”De förtrollade öarna”, och Sven blev förtrollad. Av naturen och de många endemiska, och för människor orädda, djuren och fåglarna på öarna. Sven kom att återvända till Galápagos ett trettiotal gånger, ibland som ledare för foto- och naturintresserade resegrupper.
1971 var Sven med och startade WWF/Världsnaturfonden i Sverige. Att skydda djur- och naturlivet på Galápagos var ett av organisationens första engagemang. Sven blev en av Världsnaturfondens ”ambassadörer”.
Hans böcker och föredrag tillsammans med Harriet, som sjöng till Svens bilder, spred upplysning om ekologiska samband och nödvändigheten av att skydda och värna vår natur på Galápagos, i Sverige och på alla håll i världen där ekosystemet hotas. Sven och Harriet hade alltid med sig WWF:s stora pandasparbössa på sina föredrag och samlade in pengar till organisationens arbete.
Stockholm var Svens bas fram till 1973 då Sven och Harriet byggde hus i Steninge i Halland och blev hallänningar. Föreläsningsturnéerna tillsammans med Harriet fortsatte, liksom resandet, filmandet och skrivandet, ända fram till början av 1990-talet.
Sven Gillsäter skapade engagemang och opinion med sin Hasselbladare, filmkamera, penna och sin kunskap om djur och natur. 1993 utsågs han till Årets Naturfotograf och två av hans böcker utsågs till Årets Pandabok.
Sven fotograferade och skrev om laxfiskande björnar i Alaska, isbjörnar på Svalbard, varaner i Indonesien, sköldpaddor på Galapagos, pingviner på Falklandsöarna och Antarktis, men även fåglar, blommor och natur på Öland, i Halland, i Sveriges fjällvärld och på andra platser i Sverige .
Den 11 oktober 2001 dog Sven efter en lång tids sjukdom i Alzheimer. Sven och Harriet är begravda vid Steninge kyrka, det sista motivet för hans Hasselbladare. Sven blev 80 år.
